9 December - Lucka 9

Detta har inget att göra med advent, eller jul. Jag skrev en text för ett tag sedan. Ni kanske redan har läst den, jag hade uppe den här på bloggen ett tag. Den handlar om handboll, för det är det jag lever för. Jag är sedan 2 månader tillbaka skadad, en axelskada i höger. så, enjoy.. :)

För fem år sen, nästan exakt, startades ett handbollslag. Flickor födda 1997. Jag testade en gång, sedan var jag fast. Det var det bästa och allra roligaste jag gjort.
Visst, jag har haft perioder då jag inte har velat annat än att sluta, för att jag tyckte att jag var så dålig. Så kunde jag hålla på, ända tills för ungefär 1,5 år sen. Då insåg jag att jag inte var så sjukt dålig ändå. Utan att jag dög ganska bra. Jag vet inte vad som hände, mitt självförtroende fick en superkick. Då bestämde jag mig för att kämpa, jag ville verkligen bli något. Och kämpar gör jag fortfarande..
Jag spelar fortfarande med samma underbara lag, Alingsås HK F97. Ni har gjort mig till den jag är. Jag hade aldrig blivit samma Elin om ni inte hade funnits.

Den 17 oktober i år hände något. Vi var i Önnered för att spela match och allt började bra, alla i laget var super taggade.
Vi gick in på plan och matchen startade. Det hade gått 7 minuter, jag är inne i försvar. En önnered spelare går mot mål och jag går ut för att möta. Jag tar henne, men blir knuffad åt sidan. Min höger arm håller jag fortfarande kvar på spelaren. Samtidigt som jag ramlar rycker hon, åt andra hållet. Min höger arm, min högra axel, min skottarm..
Jag skriker, gråter. Det ända jag känner är smärtan i axeln. Det gör ont när jag andas. Jag ligger helt stilla på golvet bredvid planen, försöker att inte röra mig. För varje liten rörelse gjorde att jag fick ännu ondare.

Den dagen var den värsta jag varit med om på länge. Jag åkte hem, hemma väntade hela släkten. Det var mitt släkt kalas och jag kan inte säga att en sabbad axel var det jag hade önskat mig direkt. Jag hade kalaset iallafall.
Men jag hade så ont efteråt så vi åkte in till akuten. Där blev jag undersökt m.m.
Jag fick åka dit nästa dag också, på röntgen. Inget brutit, så det var inte så farligt trodde dom. Antagligen något i en muskel.

Jag spelade Skadevi cup, även fast jag inte borde ha spelat. Det blev värre efter det.
Jag fick tid hos en sjukgymnast. Hon kände på axeln, och kom fram till att det var ledbandet mellan nyckelbenet och skulderbladet. Toppen, det skulle ta ännu längre tid att läka. Jag fick ett gult gummiband och ett papper med övningar som jag skulle göra varje dag.

Nu har jag varit hos sjukgymnasten igen. Hon tror att jag kommer vara hyffsat bra om några månader. Och i princip helt bra om ett halvår. Jag fick ännu mer övningar och ska dit om 4 veckor igen.

Jag kan inte skjuta, jag kan inte passa. Vissa dagar kan jag inte ens lyfta armen så högt att jag kan sätta upp håret.
Det jag kan göra är att springa och cykla, för att inte tappa konditionen.

Nu ska jag samla all kraft jag har i hela kroppen, jag ska andvända den för att orka kämpa och inte ge upp.
För jag ska kämpa, jag ska kämpa tills jag är på planen igen. Och då ska jag kämpa ännu mer.
För jag ska aldrig, aldrig ge upp.

2010-11-19

Det blir inte bättre i axeln, men jag väntar.
Idag ska jag till kalanderska Sjukhuset i Göteborg, där är dom specialister på idrottsskador.



vinnaren igår blev
http://socosy.blogg.se . grattis !

|det krånglade när ja skulle lägga upp luckan igår, ursäkta|


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

- Alla bilder på bloggen är fotade av mig, om inget annat anges.
- Jag fotar med min Canon EOS 500D och redigerar i Adobe Photoshop CS5.
- Inga foton får kopieras utan min tillåtelse!


- Jag har gjort min design själv.

Och kom ihåg att du aldrig är anonym när du kommenterar, jag kan se din ip-adress.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ses bara av mig)

Hemsida/Blogg:

Din söta kommentar:

bloglovin



Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...